Nathalie Rydberg

Nathalie Rydberg

Annons

Portabel hängmatta

Hej! Jag vet att det blir en himla massa dagar emellan inläggen. Det beror på att det är väldigt mycket saker att rodda med just nu både familje & jobbmässigt men jag tänker att jag fokuserar mer på att ge kärlek till inläggen när jag väl sätter mig och skriver istället. Jag har alltid haft en enorm prestationsångest så att bara kasta upp saker på bloggen för att fylla ut är inte riktigt min grej! Att lägga ut bilder på liknande situationer i vardagen varje dag skulle i alla fall trötta ut mig om jag vore läsare :)

PLUS att vara tvåbarnsmamma ger inte mycket tid över till annat så klart när rutiner ska sättas och jag bara älskar att följa varje steg dom små tar om dagarna. Det blir mycket tid till att fotografera ögonblick, vara i nuet och mysa stunderna som inte består av matlagning, eller matning av olika  slag städning, tvättning…. Ja ni förstår.

Förresten, vi har ett roligt samarbete med Coolstuff där vi nu lagom till sommaren fått testa den här portabla hängmattan. Melissa och jag har tittat på olika, men fastnade för den här just för att:

Ett: Den behöver inte två träd för att funka.

Två: Den är låg, och därmed barnvänlig

Tre: Den är portabel, med tillhörande väska. 

Fyra: Den är lätt och smidig att flytta runt

Fem: Vi fick plats nääästan hela familjen. Haha, tyvärr ej att rekommendera. Att ligga själv är nog det optimala.

18744975_1888078054781615_1697471299_o

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Valborgsmässoafton & familjefoto

Godmorgon, idag är det Valborgsmässoafton. Jag minns när man var femton år och det var ens största uppgift att hitta någon sjyst hemmafest innan man gick ner till brasan med sina vänner berusade av några cider eller folköl. Det hade såklart sin charm och det är alltid kul att reflektera och titta tillbaka nu några (många år) senare när man har sin familj att fokusera på istället. Micke är ute och förbereder grillen, jag har nyss duschat och ska åka med mamma och handla det sista inför grillningen i eftermiddag som vi ska ha med några vänner hemma vid oss. Mina två bästa vänner kommer, Linnéa & Louise. Alla vi har barn nu och prioriteringarna är inte alkohol eller vem som har den bästa festen, utan nu diskuterar man hellre vart vinet kommer ifrån eller vilka maträtter som ska lagas. Jag älskar det och precis så som vi vill att vår Valborg ska se ut. Vi kommer senare åka till ett par vänner lite utanför Ludvika för att se majbrasan och umgås. Utan magen och att lillebror är på utsidan så kom en enorm energi tillbaka till mig. Jag är mig själv igen och så stolt över min familj! Det här fotot nedanför är vår första familjebild för ett år sedan, och nedan är från fotograferingen. Kommer bli ett stående projekt att föreviga familjen varje år, kul att kolla tillbaka på sen och se hur vi utvecklats och förändrats :)

 

Ha en fin kväll, ta hand om er <3

 

16300206_1829029464019808_5306688849048846429_oHär ville Chicco vara med på bild mer än Melissa…

DSC_3686 sv webb…Och här bjöd Melissa på ett leende och Chicco ser ut att vilja fly. (Haha)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Fotografering med Evelina Hjelm

Godkväll! Idag har vi hängt ute vid min mor i princip hela dagen, på förmiddagen rensade jag och Micke förrådet hemma och åkte till återvinningen medan mamma hade hand om Milian och Melissa och så har vi fått frisk luft allihopa, solen värmde riktigt härligt idag! Melissa har lekt med barbies som mamma hade kvar sen vi syskon var små och Milian låg och sov inlindad i en filt. Vilken skillnad det är att få barn nu i april mot när jag fick Melissa i ett svinkallt januari. Mindre bök med flera lager kläder, kyla och att behöva skotta sig ut från huset 😉

Nu till det jag kikade in för att visa er, när Milian var 9 dagar (på den dagen som Milian var beräknad att komma) så kom en fotograf hem till oss och fotade honom och familjen. Tänk vilken tur jag har som får dela vardagen med dessa godingar! Tack för fina bilder Evelina. Vill ni in och kika mer på hennes bilder så besök hennes hemsida —->HÄR<—–

Ha en fin kväll, vi ska fortsätta mysa i bebisbubblan!
DSC_3664 sv webb DSC_3841 sv webbDSC_3761 sv webb DSC_3729 sv webb

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Förlossningsberättelse

Hej på er! Nu tycker jag att det är dags att börja blogga igen, vår underbara lilla son valde att komma till världen den 11 april, 01.47. Tiden innan han kom, det vill säga den sista tiden av graviditeten var rätt påfrestande och det var mycket att förbereda så jag valde att inte skriva något utan bara fokusera på att ta fina bilder till mitt Instagram konto istället. Kreativiteten för att skriva fanns inte riktigt då jag knappt kunde sätta ord på hur jag själv mådde. Det är häftigt hur hormoner kan påverka ditt humör och dina känslor så pass mycket som det faktiskt gör. Hur som helst så tänkte jag försöka sammanfatta min förlossning. Det kan vara väldigt kul att kunna gå tillbaka och se mina egna ord om hur jag upplevde allt om några år :)

Jag vaknade på natten till 10 april av smärtor nere i magen som liknade jobbig mensvärk och jag kände redan då att ”Nu är det på gång”. Jag var här i vecka 38+3 och både jag och Micke har faktiskt haft känslor rätt länge att han kommer komma tidigare är BF. Min mage hade känts färdigbakad typ en/två veckor och vi båda förberedde ”det sista” under denna period. Vi var redo, det fattades bara att lillebror skulle ta beslutet att komma ut.

Jag klockade sammandragningarna/värkarna men det var oregelbundet, så jag la mig igen och somnade om. Vaknade med lite mer intensiva värkar och då sa Micke typ en miljon gånger att vi skulle åka in. För värkarna hade blivit regelbundna (6-8 min emellan). Vi ringde förlossningen och dom sa att jag kunde åka in när jag kände mig redo :) Skönt bemötande, då blev jag trygg. Jag ville i alla fall vänta så länge det gick men det är hans första barn och jag förstår att han var nervös och ivrig, det tar ändå en timme till BB ungefär och det är ju han som ska köra :) Allt prat om bilförlossningar kanske fick honom att stressa på mig lite. Vi lugnade oss till lunch, min syster kom och hämtade vår hund Chicco (Melissa var hos sin pappa) och lämnade mat från pizzerian som vi tog med oss. Tanken var att äta i Falun men jag fick aldrig äta den. Jag var lugn, i bilen sa jag ”Jaja, vi åker upp och kollar ifall tappen påverkats eller vart vi är i processen. Vi får säkert åka hem igen, men då har vi ändå kontrollerat”. Micke var stensäker på att vi skulle bli kvar och han hade rätt.

När jag kom in så var jag öppen 4 cm. Därifrån tills att jag var öppen 6 cm tog typ 5 timmar (!!!), jobbiga fem timmar men jag var riktigt effektiv & peppad under dessa timmar. Gick runt med ställningen som finns där (M kallade den för min rullator), studsade på bollen, tog lustgas, drack milkshake, dansade lite till musik, hängde på Micke och skrattade, vi hade kul helt enkelt mellan värkarna. Här fick jag även en EDA som tog bra just då och läkaren som la den var suverän! (ja, M testade också lustgasen)

18015744_1868302136759207_1422388031_o

Sen tog dom hål på hinnorna och vattnet gick 17.50 men här börjar det göra riktigt ont. Jag hade inte ätit något mer än mjölk och flingor på morgonen & det kräktes jag upp rätt snabbt. Den enda energin jag hade var ifrån vätska, enbart vatten om man nu kan kalla det energi. Klockan var nu 18.00 på kvällen, 12 timmar sedan jag åt frukost. Här förstår att min kropp börjar säga ifrån och kvider efter mer smärtlindring, då får jag kvaddlar mot smärtan för det känns som att min urinblåsa svider något fruktansvärt i samband med värkarna och kvaddlarna hjälpte att ta bort smärtan något för stunden. EDA slutar ge effekt trots påfyllningar och lustgasen gör mig illamående så den kan jag inte heller använda. I det här läget vill jag typ fly från min egen kropp och säger att jag inte orkar mer – Att de får plocka ut honom på något sätt.

Det förbereds för eventuellt kejsarsnitt när klockan är 23.30, jag är öppen 9-10 cm men lillebror vill inte vrida ner sig ordentligt och jag har inga känningar alls av några krystvärkar. En kant är i vägen som hålls undan av BM så fort jag får en ”vanlig” värk. Ett akut ingrepp på operatonen gör att det dras ut på att snitta mig och jag jobbar med smärtan motvilligt. Noll ork kvar, men när läkaren kommer tillbaka in till mig så säger dom vid 01.28 att dom ser hans huvud och processen har fixat till sig under tiden vi väntade på läkarteamet för snitt. När dom säger det till mig så får övernaturliga krafter tror jag, jag börjar krysta för kung och fosterland när dom vanliga värkarna kommer men har fortfarande inga krystkänningar eller hjälp av värken på något sätt och efter ynka 19 minuter av krystande är han ute och allting bara släpper! Jag hade bäckenbotten bedövning och det var nog det bästa med hela förlossningen, det gjorde inte alls ont när han skulle ut utan förlossningsförloppet gick sjukt bra trots ett par riktigt jobbiga timmar på slutet. Alla borde få den bedövningen.

Sen säger jag till barnmorskorna att jag är så sjukt tacksam över att det inte blev snitt, sugklocka, klippning eller liknande och att det faktiskt blev som jag tänkt från början med själva förlossningsförloppet. 12 timmar från att vi kom in ungefär föddes ‘Milian’ Jimmy Mike Junior, 4500g tung och 51 cm lång. Barnmorskorna förstod nog där och då att han faktiskt var svår att få ut, han hade växt på sig ordentligt mycket av min näring i magen lilla hubbe och han kan kan ju nätt och jämt fått plats i bäckenet.

Han föddes ”för tidigt” men var för tung för sin tid, inte konstigt att han kom 9 dagar innan BF då han var mer än klar (skratt). Det är verkligen helt sjukt att smärtan släpper så fort bebisen läggs upp på ens bröst. Både jag och Micke grät, han klippte navelsträngen och var ett jätte bra stöd under hela förlossningen… trots att jag mestadels i slutet ville vara för mig själv och ta smärtan on my own. Alltid varit ”kan själv” och det var ju ett verkligt bevis under denna förlossning. Syddes ett stygn och efter det fick vi åka ner på BB, ja efter den magiskt goda bricka med fika som vi tröck i oss efteråt!

 

17976133_1868302130092541_636824967_o

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

Se fler...

Musik är terapi (youtube)

I duschen, på jobbet, i bilen, att genomgå ett break-up, att bli kär, relationskriser, nya utmaningar i livet, utekvällar med tjejgänget, låtar skapar minnen. Jag har alltid använt mig av musik som terapi, förstår ni lyckan av att då träffa en musikproducent? Det var väldigt mycket låtar som visade våra känslor i början och varje gång jag bara behöver ””rensa systemet” så går jag in i duschen, tänder ljus och lyssnar på musik. Funkar som terapi varje gång! :) Här är några låtar som inspirerar mig just nu, eller som bara låter bra i mina öron.

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats