Nathalie Rydberg

Nathalie Rydberg

Annons

Inte alltid som man tänkt sig

Godkväll.

Jag trodde att eftermiddagen skulle bestå av enbart middag med familjen och att jag skulle ta mig tid att sitta och skriva men jag fick energi och rensade Melissa´s rum ordentligt så att hon ser vad hon har och kan leka med, och påbörjade även grovstädning i tvättrum och badrum. Min underbara mamma var här och tog med min tvätt till sig, tre fulla tvättkorgar som jag inte såg ljuset i. Hon tvättar och kommer hit och lämnar det rent och vikt i fina högar. Kan man önska sig en bättre hjälp som nybliven tvåbarnsfamilj? Lyxigt! Så i morgon skriver jag om Milian´s första två veckor med oss, det känns viktigare att ge tid till familjen och att komma i ordning med allt nu när nya rutiner installeras :) Man får ta dagen som den kommer helt enkelt.

 

13010820_1701886966734059_6035166962327232065_nTänk att vi på två år har byggt en underbar liten familj. Två barn, hus, hund och företag som växer. Här för ett år sedan hade vi ingen aning om vart vi skulle vara idag, men vi har varit väldigt säkra från början åt vilket håll vi gemensamt ville. Härlig känsla.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Första ”riktiga” vardagen

Godmorgon! ”Jag klarade det!” ska jag väl börja med att skriva!! Jag klarade av att styra allt i morse med Melissa, Milian, Chicco & mig själv så att vi var på dagis 08.30. Micke är tillbaka på jobbet och vi ska klara oss själva! Hemligheten idag? Är lillebror mätt då löser sig resten. Jag får försöka hålla i samma rutiner nu så kanske det går att rodda tisdagar, onsdagar och torsdagar (dom dagar Melissa är på dagis) rätt smidigt ändå. Varje dag kommer ju inte vara den andra lik, men om jag har som mål att göra sakerna i den här ordningen som jag gjorde idag så kanske jag själv blir motiverad åtminstone. Lite planering i förväg och en stor dos kärlek och tålamod är mina ledord de kommande månaderna! 😉

Och att andas. Jag har märkt undertiden vi varit hemma att jag måste lägga lite tid på mig själv på förmiddagen, och inte fokusera på att städa undan eller påbörja något projekt för att dagen ska flyta på.. annars fastnar jag bara i soffmode och då blir ingenting vettigt gjort. Av med den mjölkiga och kräkiga pyjamasen och på med något fräscht då mår jag som bäst! Sen är det otroligt mysigt att bara hänga i soffan också, men jag ammar så det blir endel häng där ändå och det känns mycket bättre om kläderna är rena, håret borstat och att jag fått på mig lite mineral foundation.

Idag fick vi även prova på att springa runt och amma, Melissa ville ha mer yoghurt och Milian ville äta så det var bara att göra det bästa av situationen (skratt) ibland känns det som att jag är med i ett riktigt ”Solsidan avsnitt”, där allt sker på samma gång och att det inte går annat än att skratta åt kaoset! Jag är ju ändå hemma med det finaste jag har.

Milian föddes ju tidigare än beräknad, 38+4 och vägde väldigt mycket för ”sin tid” – tänkte skriva mer om det i eftermiddag om ni vill läsa :)

18195333_1872857682970319_1786459585_oEn sovande prins på förskolan vid lämning <3

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Bebisbubblan med Milian

IMG_5558Storasyster åkte upp till patienthotellet dagen efter lillebror kommit tillsammans med mormor, mostrar och gammelmormor. Vilket fantastiskt ögonblick, går inte att beskriva med ord vilken lycka det var att se henne hålla i honom för första gången.
IMG_5571Vi planade ut på patienthotellet, åt massor, ammade och sov. Alla tre. Efter alla vita väggar på förlossningen och BB så var det magiskt att ”checka in” på ett eget rum där vi kunde tända ljus och bara vara!
IMG_5588 Trött men lycklig pappa påväg hem med vår nya familjemedlem!
IMG_5596Milians farfar och en stolt pappa.IMG_5604Lättad farmor över att få hålla i vårt lilla mirakel!
IMG_5616Min bästa Linnéa, i hennes famn är han trygg.
IMG_5657Vår påskpresent blev möjligheten att fota den här lilla haren och påskgumman för första gången.
IMG_5714 Farbror Alex fick sig en dos av Milian.
IMG_5750 Första besöket på BVC avklarat!
IMG_5758I mormors famn sussar man otroligt gott.IMG_5767 Melissa visar stolt upp lillebror på dagis. Så himla gulligt.
IMG_5768Melissa är en grym syster, hjälper till med allt och älskar ihjäl honom.
IMG_5802Moster Mickis och Jonas delade ut kärleksfulla kramar

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Förlossningsberättelse

Hej på er! Nu tycker jag att det är dags att börja blogga igen, vår underbara lilla son valde att komma till världen den 11 april, 01.47. Tiden innan han kom, det vill säga den sista tiden av graviditeten var rätt påfrestande och det var mycket att förbereda så jag valde att inte skriva något utan bara fokusera på att ta fina bilder till mitt Instagram konto istället. Kreativiteten för att skriva fanns inte riktigt då jag knappt kunde sätta ord på hur jag själv mådde. Det är häftigt hur hormoner kan påverka ditt humör och dina känslor så pass mycket som det faktiskt gör. Hur som helst så tänkte jag försöka sammanfatta min förlossning. Det kan vara väldigt kul att kunna gå tillbaka och se mina egna ord om hur jag upplevde allt om några år :)

Jag vaknade på natten till 10 april av smärtor nere i magen som liknade jobbig mensvärk och jag kände redan då att ”Nu är det på gång”. Jag var här i vecka 38+3 och både jag och Micke har faktiskt haft känslor rätt länge att han kommer komma tidigare är BF. Min mage hade känts färdigbakad typ en/två veckor och vi båda förberedde ”det sista” under denna period. Vi var redo, det fattades bara att lillebror skulle ta beslutet att komma ut.

Jag klockade sammandragningarna/värkarna men det var oregelbundet, så jag la mig igen och somnade om. Vaknade med lite mer intensiva värkar och då sa Micke typ en miljon gånger att vi skulle åka in. För värkarna hade blivit regelbundna (6-8 min emellan). Vi ringde förlossningen och dom sa att jag kunde åka in när jag kände mig redo :) Skönt bemötande, då blev jag trygg. Jag ville i alla fall vänta så länge det gick men det är hans första barn och jag förstår att han var nervös och ivrig, det tar ändå en timme till BB ungefär och det är ju han som ska köra :) Allt prat om bilförlossningar kanske fick honom att stressa på mig lite. Vi lugnade oss till lunch, min syster kom och hämtade vår hund Chicco (Melissa var hos sin pappa) och lämnade mat från pizzerian som vi tog med oss. Tanken var att äta i Falun men jag fick aldrig äta den. Jag var lugn, i bilen sa jag ”Jaja, vi åker upp och kollar ifall tappen påverkats eller vart vi är i processen. Vi får säkert åka hem igen, men då har vi ändå kontrollerat”. Micke var stensäker på att vi skulle bli kvar och han hade rätt.

När jag kom in så var jag öppen 4 cm. Därifrån tills att jag var öppen 6 cm tog typ 5 timmar (!!!), jobbiga fem timmar men jag var riktigt effektiv & peppad under dessa timmar. Gick runt med ställningen som finns där (M kallade den för min rullator), studsade på bollen, tog lustgas, drack milkshake, dansade lite till musik, hängde på Micke och skrattade, vi hade kul helt enkelt mellan värkarna. Här fick jag även en EDA som tog bra just då och läkaren som la den var suverän! (ja, M testade också lustgasen)

18015744_1868302136759207_1422388031_o

Sen tog dom hål på hinnorna och vattnet gick 17.50 men här börjar det göra riktigt ont. Jag hade inte ätit något mer än mjölk och flingor på morgonen & det kräktes jag upp rätt snabbt. Den enda energin jag hade var ifrån vätska, enbart vatten om man nu kan kalla det energi. Klockan var nu 18.00 på kvällen, 12 timmar sedan jag åt frukost. Här förstår att min kropp börjar säga ifrån och kvider efter mer smärtlindring, då får jag kvaddlar mot smärtan för det känns som att min urinblåsa svider något fruktansvärt i samband med värkarna och kvaddlarna hjälpte att ta bort smärtan något för stunden. EDA slutar ge effekt trots påfyllningar och lustgasen gör mig illamående så den kan jag inte heller använda. I det här läget vill jag typ fly från min egen kropp och säger att jag inte orkar mer – Att de får plocka ut honom på något sätt.

Det förbereds för eventuellt kejsarsnitt när klockan är 23.30, jag är öppen 9-10 cm men lillebror vill inte vrida ner sig ordentligt och jag har inga känningar alls av några krystvärkar. En kant är i vägen som hålls undan av BM så fort jag får en ”vanlig” värk. Ett akut ingrepp på operatonen gör att det dras ut på att snitta mig och jag jobbar med smärtan motvilligt. Noll ork kvar, men när läkaren kommer tillbaka in till mig så säger dom vid 01.28 att dom ser hans huvud och processen har fixat till sig under tiden vi väntade på läkarteamet för snitt. När dom säger det till mig så får övernaturliga krafter tror jag, jag börjar krysta för kung och fosterland när dom vanliga värkarna kommer men har fortfarande inga krystkänningar eller hjälp av värken på något sätt och efter ynka 19 minuter av krystande är han ute och allting bara släpper! Jag hade bäckenbotten bedövning och det var nog det bästa med hela förlossningen, det gjorde inte alls ont när han skulle ut utan förlossningsförloppet gick sjukt bra trots ett par riktigt jobbiga timmar på slutet. Alla borde få den bedövningen.

Sen säger jag till barnmorskorna att jag är så sjukt tacksam över att det inte blev snitt, sugklocka, klippning eller liknande och att det faktiskt blev som jag tänkt från början med själva förlossningsförloppet. 12 timmar från att vi kom in ungefär föddes ‘Milian’ Jimmy Mike Junior, 4500g tung och 51 cm lång. Barnmorskorna förstod nog där och då att han faktiskt var svår att få ut, han hade växt på sig ordentligt mycket av min näring i magen lilla hubbe och han kan kan ju nätt och jämt fått plats i bäckenet.

Han föddes ”för tidigt” men var för tung för sin tid, inte konstigt att han kom 9 dagar innan BF då han var mer än klar (skratt). Det är verkligen helt sjukt att smärtan släpper så fort bebisen läggs upp på ens bröst. Både jag och Micke grät, han klippte navelsträngen och var ett jätte bra stöd under hela förlossningen… trots att jag mestadels i slutet ville vara för mig själv och ta smärtan on my own. Alltid varit ”kan själv” och det var ju ett verkligt bevis under denna förlossning. Syddes ett stygn och efter det fick vi åka ner på BB, ja efter den magiskt goda bricka med fika som vi tröck i oss efteråt!

 

17976133_1868302130092541_636824967_o

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

Se fler...

Mammaledig, bihåleinflammation och vecka 37

Hej på er! (och vecka 37 av graviditeten)

Jag har åkt på världens inflammation i bihålorna efter sen att vi kom hem från Barnmässan i Karlstad igår. Allt känns riktigt tungt just nu och jag vill bara att lillebror ska ta och komma ut faktiskt. Dom är väl klara nu? :) Skämt och sido, att vara gravid är mysigt ibland och jag gör om det alla dagar i veckan för det fina man får… MEN, mitt glow är lixom borta! Micke överöser mig med komplimanger, fixar och försöker men det är väldigt svårt att ta in även om jag vissa stunder känner mig vacker (typ två minuter om dagen). Jag vill gärna kunna andas ordentligt igen och sätta på mig ett par jeans och en skön T-shirt utan att det känns ansträngt, kan ju knappt få på mig strumporna utan att bli andfådd (haha)

17500286_1856929044563183_902708145_o

 

Hur som helst så har jag och Melissa börjat gå på ”kyrkbus” förra veckan och liknande aktiviteter vid kyrkan och hon gillar det. Mysig miljö kring kyrkan så det passar oss perfekt att bara vara i nuet med varandra, plus att dom ordnar pannkaksluncher vilket gjorde mina dagar lite lättare nu när orken inte riktigt finns där 😉 Vi vänjer oss i alla fall sakta men säkert att vara hemma, mammaledig och med mer tid för bus tillsammans.

Bilder från mässan kommer komma upp så fort jag frisknat till!

17474603_1855361684719919_1263409091_n 17474912_1855361644719923_853420011_n17499641_1855361624719925_1381397821_o 17499754_1855361634719924_509478460_o

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. Tessie

    Men snart är det dags för dig! Jag kan sakna gravidmagen ibland, men det är skönt att börja få tillbaka sin egna kropp nu (min lilla tjej är 4 månader) :)

Se fler...
stats